Sagolekdag/Eurytmi

Barnträdgården besöks varje vecka av en eurytmist som håller en stund sagolek/eurytmi i de olika grupperna.  I konstämnet, eurytmin, har varje vokal och varje konsonant en viss klang och uttrycker en viss rörelsegest.  Vi uttrycker och formar de olika språkljuden i gester med våra armar, ben och med vår hela gestalt.

Under småbarnsåldern, i den eurytmiska leken, sagoleken, är bilden väsentlig för att fånga barnens intresse. När det lilla barnet eurytmiserar t.ex. konung blir bilden heltäckande. Barnets bildvärld förbinder sig med det väsensartade i begreppet när det lever i eurytmins rörelse. Barnen kan känna att de blir de väsen de gestaltar i eurytmin. I ett senare skede i utvecklingen förvandlas denna färdighet till en förmåga att känna empati.

 Den eurytmiska leken börjar med att barnen får uppleva sitt förhållande till rummet. De får erfara det som är under dem, det som är omkring dem och det som lever mellan dem. Dessa rörelser kan ledsagas av en liten vers:

Jorden hälsar vi – vi gör en stark D-rörelse neråt med båda armar.
mot himlen växer vi – vi gör en luftig H-rörelse uppåt.
vi breder ut våra armar– här gestaltar vi först en stor B-rörelse i mitten, sedan öppnar vi en bred A-gest med båda armar framåt.                                                                    
och finner varandra. – en kraftig F-rörelse framåt.

Barnets väg i livet går genom efterhärmning, så även i barneurytmin. Barnen tycker om att upprepa saker. De blir glada åt att känna igen sig i det de gör. Något av det viktigaste är att den eurytmiska leken sker i en stämning av glädje och ljus. Att vid ungefär tre års ålder få göra eurytmi en gång i veckan tillsammans med många andra barn, är ett bra sätt att få växa in i en större social gemenskap, få hjälp med sin koordinationsförmåga och språkutveckling.

Förebilden är a och o i all pedagogik, och då i synnerhet i förskoleåldern. Vad barnen genom efterhärmning tagit upp av sin omgivning påverkar dem långt upp i ålderna.